Davids reseblogg

Efter några mentala stötar och ångestspiraler gick jag och sneglade på sista minuten-hemresor medan jag fortfarande var nära Schiphol. Gårdagens genomlugna tv-kväll hjälpte bara marginellt, idag var det återigen ensamt och meningslöst. Jag drog mig också för att möta den främling som skulle vara min värd de närmaste två dagarna. Med en käft som knappt sagt en stavelse på flera dar kände jag mig inte supersocial.

Nu bor jag hos jämnåriga Rasa som pluggar utbytes från Vilnius här i Breda. Bara minuter efter första handskak satt jag på en pakethållare på väg till en grillfest och var betrodd med de enda hemnycklarna. Jag blir lite rörd över att man kan lita så mycket på någon man känner så lite, det får mitt nojiga googlande efter bevis på autenticitet att framstå snudd på sjukligt.
Det kanske finns lite hopp trots allt.

Delat intresse för inlagd gurka